min man. eller något
*
och det känns som att jag brinner jämt nu förtiden.
*
saker som är inpräntat under min hud. som liksom letat sig in bland all vinterkaos och avgasmoln.
och det här är vad som äter mig
jag hade visst glömt bort hur bra annika norlin är. hm.
lords of dogtown
rest in peace
ny cuttad
föresten klippte jag mig igår. kort som satan.
nu ska jag dansa vidare. tjing
what it's like
det känns som att den här sidan dör lite mer för varje dag. jag är tom på ord. på allt. så. jag låter den dö ut antar jag.
turbulent
virvlande; upprörd, orolig, bråkig, stormig
en besvikelse
ikväll låter jag thåström hålla ihop mig med hans spruckna stämma om främlingar överallt och om brev som skickas till tionde våningen. jag saknar att stå där vid kravallstaket med min fina som jag jämt dricker bubblig flädersaft med. att höra hemma någonstans
ATTACK
min ipod är min bästa vän. seriöst. förstår inte hur jag kunnat leva 16år utan den.
nu för tiden klarar jag knappt en skoldag utan att lyssna på mina saviors. jag går runt i något slags mellanting och det tar död på mig. på fredag ska jag leva och i helgen ska jag åka till norrköping. jag behöver dessa helger alltså.
..fuck you whore
idag har jag kokat. velat slänga saker i väggen. skrika.
(när jag inte suttit på ett kafé i drygt fyra timmar och skrattat. såklart)
hearing damage
kan inte förstå varför det ska vara så svårt att släppa taget.
tatoo
nu har jag bestämt mig för vad min blivande tatuering ska bli. förhoppningsvis kommer den i februari för jag vill jag vill jag vill.
imorgon ska jag på secondhand och hitta något fint. japp det ska jag
idag när jag kom hem låg hittade jag ett litet brev med ett stort hjärta på i min väska. inuti fanns små fina ord och jag rös i hela kroppen när jag läste dem. jag har sagt det förr men kan aldrig säga det för ofta, jag har de finaste vännerna.
trehörnsgatan
nästan exakt ett år sen. nu sitter jag mest här med kolsvart hår. tusen känslor rikare. och undrar vartfan tiden tog vägen. om några få veckor är jag moster. helt jävla galet.
fina filmer, på riktigt
hörrni. jag behöver eran hjälp. jag vill att ni ger mig eran absoluta favorit film.
den ska vara fin. annorlunda. och inte alls som de där typiska romantiska komedierna. ni vet. så.
best movie ever
highway. seriöst. bästa jävla filmen jag någonsin sett och nu undrar jag mest VARFÖR jake gyllenhaal inte är min man. (jared leto också för den delen.)
highway
nu ska jag titta på en film både jared leto och jake gyllenhaal har huvudrollerna. antagligen dö lite av deras yttre skönhet och hosta upp mina lungor.
om ni vill får ni ge mig lite ny musik. det är så tyst i min värld nu förtiden.
haligh, haligh, a lie, haligh
precis som farbrorn som envisas med att sitta på samma gamla bänk dag in och dag ut. på sommaren är han omringad av hundar som står fastspända fast de egentligen vill springa ut över de gröna gräsmattorna och fånga pinnar. av bin som tvångsartat surrar från blomma till blomma. han ler lite åt barnen som köper lördagsgodis fastän det bara är torsdag.
på hösten inviger han sin brunfärgade basker och rutiga kavaj som han säkert haft i tiotals år. han ser hur löv faller från träden och hur han kanske faller lite också.
när vintern kommer borstar han bort snö från den blåfärgade bänken. drar halsduken hårdare kring sig och tänder sin pipa. han ser människor gå förbi utan att riktigt märka honom, se honom.
på våren ler han igen. löven börjar komma tillbaka igen och det gör kanske han också.
