haligh, haligh, a lie, haligh
precis som farbrorn som envisas med att sitta på samma gamla bänk dag in och dag ut. på sommaren är han omringad av hundar som står fastspända fast de egentligen vill springa ut över de gröna gräsmattorna och fånga pinnar. av bin som tvångsartat surrar från blomma till blomma. han ler lite åt barnen som köper lördagsgodis fastän det bara är torsdag.
på hösten inviger han sin brunfärgade basker och rutiga kavaj som han säkert haft i tiotals år. han ser hur löv faller från träden och hur han kanske faller lite också.
när vintern kommer borstar han bort snö från den blåfärgade bänken. drar halsduken hårdare kring sig och tänder sin pipa. han ser människor gå förbi utan att riktigt märka honom, se honom.
på våren ler han igen. löven börjar komma tillbaka igen och det gör kanske han också.
Spit it out
Trackback
