because in the city of life she cant wait

jag önskar att mitt liv var som i en film. en höstfilm fylld med stora fönster och breda fönsterbleck. ni vet där man kan sitta och dricka en stor kopp te eller ett glas vitt sådär stiligt som på film. i ett rum prydd med svartvita stillbilder. mitt i rummet ska det vara en stor röd matta. över sängen ska det hänga en himmel. ja en sänghimmel alltså. och nej det är inte töntigt. det är hur fint som hellst.

jag önskar bara att mitt liv var lite mer som en film. en gnutta. jag vill något mer än det här.

här hemma är allt likadant. samma gamla facebook statusar. samma gamla bikinibilder på brudar som drar in magen och alltid envisas med att överredigera så de blir alldeles orange'a. har aldrig förstått mig på sånt. varför skulle man vilja vara orange? jag trivs som snövit jag.
drar igång lite thåström istället. på måndag börjar jag sommarskola och dör hellre än att gå dit.

sitter i en hemtrevlig liten lägenhet i norrköping just nu. har precis återhämtat mig från min hiskliga magvärk som tycks hemsöka mig allt oftare nu för tiden. här har det regnat hela kvällen just as i like it. det är något befriande med regn. imorgon ska jag äta god lasagne och gå på promenader.

sen vill jag passa på och tacka för era alltid lika fina kommentarer. seriöst. de gör min dag. tackotackotack söta rara.

.. påväg ner till emmaboda. men istället är jag fast här. om drygt 4månader är jag 18. herrejävlar. 4 månader är ju faktist ingenting.

allt försvinner in i ett vitt sken. jag hör leonardo di caprio säga "your not real". (inception som kan varit en av de grymmaste filmerna jag sett i hela mitt 17åriga liv) går på mörka gator som i nuläget gömmer en våldtäktsman. man är inte säker någonstans längre. plockar med mig blad från buskar hela vägen hem.

och jag vet att jag tjatar. men snubben är ett geni. det måste ni hålla med om.

och imorrn far jag till norrköping. nu ska jag äntligen köpa mina bruna converse som jag längtat efter.

skit



och jag är någonstans däremellan.

upptäckte plötsligt hur sjukt jävla utseendefixerad världen är. get a life.

jag har haft tre stora musikaliska upplevelser i mitt liv. eller vad jag nu ska kalla dom.

jag kommer ihåg att jag satt i mitt rum och lyssnade på den skivan om och om igen. rös när de finaste textremsorna kom. de jag förstod. nynnade alltid på min favorit låt innan jag skulle sova. jag var liten. så jävla liten. ritade mina flickor med alltid lika svarta ögon. målade mina naglar svarta för första gången och allt jag ville ha var ett nitbälte. jag satte upp bilder på henne överallt i mitt rum. kunde alla låtar uttantill. förutom en. för den gick så snabbt. jag ville inte vara line. jag ville vara avril lavigne. japp det är sant. mina allra första idol var avril lavigne. om man bortser från markoolio såklart.

sen blev jag kompis med en himla fin filur. jag tror jag gick i sjuan. hon förstod mig. sa att jag skulle lyssna på en till en början jävligt läskig snubbe. han hade olika ögonfärger och hår på halva huvudet. sjöng om saker jag inte förstod och svor en jävla massa. jag var som mest mörk då tror jag. jag satt fortfarande i mitt rum och ritade. jag fick äntligen mitt nitbälte och blängde på alla som kunde blängas på.
spelade honom på högsta volym nästan alltjämt. morsan undrade varför jag inte kunde stänga av någon jävla gång. aldrig. det var självklart för mig. lika självklart som att andas.
jag hade blivit tipsad om marilyn manson. eller ja, brian warner som han egentligen heter. året var 2007 och jag såg honom live på hovet i stockholm. jag var i extas. kommer knappt ihåg någonting från konserten. bara mest att jag rös i hela kroppen när jag hörde hans rassliga röst där framme på scen. tog min väns hand (samma vän som tipsade mig om honom) och skrek.

sen blev jag vän med världens finaste. vi satt i hennes rum och hon satte på lite bakgrundsmusik. varför inte tänkte jag. gick hem och sökte på spotify. helt plötsligt kunde jag en hel låt och mer därtill. det visade sig att jag skulle spendera många kvällar med den där snubben.
jag satt på en bildlektion och tänkte fylla vårat tråkiga klassrum med lite ljud. mina fingrar knappade in thåström och jag insåg att han är något mer än bara musik. musik är något mer än bara musik.
jag och min fina åkte upp till stockholm. köade i mångamånga minusgrader och sen kom vi in. längst fram vid stängslet. han kom in på scen. gjorde konstiga rörelser med fingrarna och lär sådär trasig som han alltid gör. jag sjöng med även fast jag inte kunde alla låtar ännu. jag har nog aldrig rysit så mycket då. jag kommer ihåg att jag tänkte att jag aldrig ville därifrån. att jag ville lyssna till hans trasiga stämma livet ut.

justin vernon. som vanligt. vad skulle jag göra utan den där snubben. huvudvärk som aldrig tycks ge sig. klump i magen o fittigt internet. aja. vad gör det om hundra år.

och sluta säga att det är fint. det är fan inte fint.

"16884.) I want to get knocked up by Justin Vernon (“Bon Iver”)." true. so true.

jag är förövrigt vän med kristian anttila på facebook. sen att han har 1960 vänner är en annan femma. jag är speciell. he..he

"min familj och tonfisktacos familjen ska ut på göta kanal och tänkte om du ville hänga med."

"btw jag har hamburgare hemma"

"men jag har bestämt att fika med tjejerna i klassen. fast jag vill hellre vara med dig så jag kan nog hitta på något. puss"

"bra hjärtat. hur mår du?<3"

"ha picknik med line i någon fin park. samling 15.00 vid kronhallen<3" (jag älskar att skriva små hemliga meddelanden i mina vänners almanackor)

försvinn från mitt huvud.

jag är nog mer av en höst människa. jag vill kunna lulla omkring i min stora mössa. till hösten ska jag färga håret svart också. eller ja mörkt.
sommaren är inte min grej. jag känner mig mest manlig i mina stora t-shirtar och jeans shorts. inte alls sådär modefin som alla andra bloggare är. fast det vill jag ju inte heller för den delen. jag trivs ju faktist så.
i höst ska jag stappla omkring i min döda stad med ipod ljud i öronen. täcka huvudet med min gula hängiga mössa och en stor tjocktröja, mina gamla trasiga svarta tygskor och 20den strumpbyxor. jag klarade -21 grader i mina tygskor. det är legen.. wait for it.. dary!

JAG DÖR

var förövrigt en av de konstigaste och bästa filmerna jag sett.

nu åker jag till en ö med s för att andas frisk luft i några dagar.
hejdo vi ses

mina twilight fingrar kliar och ikväll ska jag finally se eclipse. med mina fina. det kan nästan inte bli bättre.

så jävla rolig så jag tror jag dör!

visste ni att jag haft en änglasyster en gång i tiden? jo det är sant. hon kom från göteborg och hade jämt prinsesskrona på sitt svarta ruffshår.
vi kom fram till att vi skulle nog vara systrar hela livet. föralltid. föralltid kan vara för en jävligt kort tid ibland.

en gång spenderade jag flera timmar inne på en skoltoalett för hennes hjärta hade gått i kras. mitt hjärta har nog aldrig värkt så mycket som då.
hon fick låna min favorit tröja att torka tårarna med och den blev alldeles svart av hennes änglatårar. men det gjorde inte så mycket. jag fick tillbaka den tvättad och ren efter några veckor. efter det sågs vi aldrig mer.

hej line, hur har din dag varit? jotack bra. lite jobbigt idag på jobbet bara. men det fixar sig. jag har fått minst 15nya myggbett. är väll uppe i en 40 stycker nu. ja jag vet, helt sjukt mycket.
ätit tacos har jag gjort också. ja självfallet hade jag majs till! tittat mot solen och önskat att jag vore någonannanstans. haft någon i mina tankar mestadelen av dagen. konstigt faktist. jävligt konstigt.
den där klumpen är fortfarande kvar ja. jag vet att jag måste göra något åt den. vet bara inte vad. ne jag tror inte att det funkar. längtar bara bort antar jag. ja fyhelvete nu är det bara ett halvår kvar!
lyssnat lite på justin. som vanligt. går av bara rutin liksom. fnissat åt en klantig gubbe som hade ut en färgburk hade jag också. sen gick jag in i ett bollrum och snurrade runtrunt ett par varv. pekade mitt långfinger mot väggen där han befann sig på andra sidan sen skrattade jag ännu mer. kände mig schitzofren så jag gick ut igen.
ahjuste. sen blev jag lämnad att gå hem också. nemen det är lugnt. bara ett par kilometer. jo det är sant jag vet. sen snackade ingen med mig på ett tag. jo jag vet men det brukar vara så.
jag är liksom van.

tack som frågar. tack som fan.

(källan har jag såklart glömt.)


- sova på en studsmatta
- sova på ett tak
- åka båtturer med sara
- CYKLA (i skogen, och till något ställe vi aldrig varit på förut bland annat)
- pickenicka (mitt i skogen med dunkande musik)
- färga håret orange
- åka till göteborg
- sitta i klaras trädgård och äta majskolvar med flädersaft
- åka till kobben
- sova i min stuga
- FOTA
- fira halvnyår
- popaganda
- köpa fina plåster som man kan täcka över fula sår med
- hyra tandemcykel
- lära mig spela gitarr och piano. åtminstonde gitarr.
- SVÄRDSKLOVAAAAA!!
- lära mig dricka öl

de fetstilda är det jag gjort. hm. kanske borde börja pricka av lite granna.
vissa saker lämnade jag osagt på listan för de är bara lite för brutala för att läggas ut på bloggen. jag skyller på våran sjuka humor. som egentligen inte är rolig alls. bara hemsk.

nu ska jag cykla til jobbet med bara ben och solglasögon. det är fan helt okej.

juste. jag köpte en jeansjacka för 40kr igår. också helt okej

kärringen som röker så jävligt hela tiden. henne man alltid blänger irriterat på. hon skriker alltid fula ord efter en och mumlar tyst för sig själv. spottar och när hon fimpat ciggaretten tar hon upp en till ur sitt marlboropaket. hon brukar jämt sitta utanför ICA och folk går alltid en meter ifrån när de passerar henne. hon har ovårdat kort hår och förstora, trasiga smutskläder.

jag såg henne idag. medans jag satt i min varma bil och lyssnade på lugna favoriter stod regnet som spö i backen. då gick hon där ute. självklart med en cigg i handen. hon tog skydd under ett litet tak utanför ett företagskontor som jag aldrig riktigt fattar vad de gör. där stod hon med sitt ovårdade hår slickat mot ansiktet. hon muttrade tyst för sigsjälv.

hon är jämt ensam.

jag tror att jag skippar den där extra metern nästa gång jag går förbi. jag kanske tillochmed ger henne ett litet leende. sen får hon fräsa hur mycket hon vill mot mig.