because in the city of life she cant wait

eftersom jag är ny här tänkte jag presentera mig själv.

jag heter line. kallas ibland för lin. ibland för charmgirl. ibland heter jag dansken och ibland linemus. det beror på vem man frågar liksom. min morsa är dansk så det är därifrån vissa kommer. hon ville egentligen att jag skulle heta trine. jag tackar gudarna för att min pappa vägrade. line är hemskt nog. jag har vuxit upp med att ingen kan uttala mitt namn. linné, lin, lina. JAG HETER LINE!!! svårare än så är det inte.
fyller år på den sämsta dagen i hela världen. 1 januari. jag hatar min födelsedag. men jag får en jävla massa fyrverkerier iallafall. så jag ska inte klaga. bor i en liten håla i en ännu större håla nyköping. vi var sveriges första huvudstad faktist. irriterar mig som fan att vi inte står med i historiaböckerna. lite stolthet har vi faktist, synd att ingen vet om det bara.

jag lever i ett fyrkantigt fult gulaktigt hus, lite som en stor flyttlåda. här har jag bott sen jag var 1.15m hög ungefär.
ibland brukar jag gå på en nostalgitripp med min bästavän ipod runt kvarteret. här finns lekparker där jag mer eller mindre har vuxit upp. ibland känns det nästan som att jag kan höra oss skrika när vi sitter där på tunneln på brungården. att man nästan ser oss hoppa från gungor och tävla om vem som kan hoppa längst. här finns min gamla låg- och mellanstadieskola som förändrats så välldigt mycket sen jag var där nyss. för mycket. här finns barndomskompisars mammor som inte känner igen mig längre. en liten del av mig dör alltid när jag inser att allt det där är över.

varje dag cyklar jag på min blåa fina dammiga cykel till min stora klass. runt 30pers är vi närmare bästämt. media09 heter vi och det är ju ganska nice. jag går min drömlinje och trivs jävligt bra måste jag få säga. inge plugg, vi får betyg i att rita på datorn och ta kort. det är väll inte fyskam heller? dessutom finns det ju jävligt fina människor där också. jävligtjävligt fina. vi har dessutom en rad interna skämt.

fina vänner har jag gott om. två som bor i stockholm. resten här. de är alla fina på sitt sätt. en skriver jag handskrivna brev med. jag älskar känslan att sätta mig att skriva ett helt eget brev. det blir så personligt då. en annan skrattar jag tills jag gråter med. och ibland bara gråter på uppfarter när det snurrar lite för mycket i huvet också för den delen. hon är en sån som man ska hålla jävligt hårt i. jag säger det aldrig men henne älskar jag. henne och mina andra fina också. en fin brukade jag alltid äta majskolvar med smör och salt på. jag klättrade in i hennes köksfönster stående på hennes axlar och flög sen in rakt på diskbänken. utan henne blir det så fruktansvärt tungt att andas. grattis föresten. hon fyller 17 år idag. grattisgrattis världens bästa. sen har jag ju en som jag har långa filmkvällar med och pratar om kannibaler. en som jag spelar spel med när hon sitter på toaletten och gör nummer två. inga konstigheter med det liksom.
sen har jag en rad andra fina människor runt mig hela tiden. o jag säger det alldeles alldeles för sällan men fan vad jag tycker om er. allihopa. tro inget annat.

annars är jag ganska ointressant. om jag ska vara ärlig är jag ingen alls egentligen.