because in the city of life she cant wait

jag kommer ihåg när jag tyckte att du var barnslig när du inte vågade gå upp själv i min trapp.
jag kommer ihåg när jag låg ihopkuren i min säng och lyssnade till våningen under mig. där skrek folk ljudligt och jag undrade hur man kunde göra så mot en annan människa. jag lyssnade till trygga pappa andetag utifrån hallen.
jag kommer ihåg att jag alltid sprang förbi deras dörr för att jag var rädd att de skulle öppna dörren och att jag skulle bli den som skrek ljudligt.
jag kommer ihåg när ingenting vi gjorde blev bra.
jag kommer ihåg när jag inte längre orkade bry mig. jag ville bara att de skulle skona mig en natts sömn.
jag kommer ihåg när jag önskade över allt annat på jorden att de bara skulle hålla käften.

sen kommer jag ihåg att det hände en stor olycka med en man. jag såg han blöda.
efter det höll jag alltid andan och sprang allt vad jag kunde i trappen. jag blundade när jag sprang förbi hans dörr och låste dörren direkt när jag kom hem. sen andades jag ut. då var jag hemma hos de trygga andetagsmänniskorna igen.